Förbjuden litteratur och censur i Iran – en översikt
Följande text är skriven av Azar Mahloujian som en del av handledningen för arbete med förbjuden litteratur och censur i Iran. Handledningen togs fram inom ramen för Banned Books Week Sverige 2024. Azar Mahloujian är författare och bibliotekarie som är född i Iran. Hon flydde till Sverige efter revolutionen i slutet på 1970-talet och bor här sedan dess. Hon har skrivit fem böcker på svenska.
Litteraturen beskriver det liv som människorna lever, föreslår olika lösningar på problem och föreställer sig en bättre värld. Därför har staterna infört censur för att kontrollera spridningen av vad man betraktar som skadliga idéer. Iran är ett land där censuren av litteratur är omfattande. För iranska myndigheter får ord en extra laddning. De kräver sitt tolkningsföreträde, sätter sig över individens rätt att tänka och formulera sina tankar i frihet. Författare vill lämna sin tankeprodukt till läsare utan makthavarnas förmedling, med- an makthavare vill påverka relationen mellan författare och läsare. De tål inte minsta kritik och tar illa upp i så hög grad att de måste använda sig av censuren.
I Iran kontrollerar en gigantisk censurapparat publiceringen av alla trycksaker. Censurmyndigheten verkar under ministeriet för kultur och islamisk vägledning (Ershad). Ingenting kan spridas utan tillstånd. Allt granskas i förväg, även inbjudningskort till bröllop.
Men vad är det som censuren blir så provocerad av? Förutom politik är det ämnen som kärlek, kvinnans skönhet, hasardspel eller religion som intresserar censorn. Bland de censurerade orden finns diskotek, prostitution, våldtäkt, homosexualitet, könssjukdom. Denna fras i ett manus ströks av censuren: "På kvällen fick min dotter sin första mens". I ett annat fall konstaterade censorn att "Ordet bröllopsnatt strider mot samhällets moral". Och ett foto av Gandhi blev underkänt. Censorn skrev: "Ta bort fotot. Han är halvnaken".
Men censuren som tyder på rädsla och svaghetskänsla från maktens sida räcker ofta inte. Då straffas författare med kroppsliga och själsliga medel. För några år sedan uppmärksammade internationella PEN fallet med iranska författaren Yaghub Yadali som fick sitta i fängelse i 41 dagar för att i hans roman – Adabe bigharari (Rastlöshetens ritual) – har en gift kvinna en relation med en annan man. Det låter som ett skämt, men det är sant.
Läget är dystert när det gäller censur av böcker i Iran men tack vare internet distribueras och läses många böcker på nätet. Och tack vare iranska författares och översättares ihärdiga arbete i ett hårt kulturklimat blir litteraturen ändå tillgänglig för iranier.
Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur
Kvinnor utan män är en roman som utspelar sig 1953, samma år som en statskupp genomfördes i Iran. Den demokratiskt valde presidenten Mohammad Mosaddegh störtades och shahen återinsattes vid makten. Kuppen genomfördes med stöd av amerikanska och brittiska säkerhetstjänsten som bland annat var kritiska till Mosaddeghs nationalisering av oljetillgångarna.
Romanen handlar om fem kvinnor som på olika sätt är förtryckta av patriarkala strukturer och traditionella sedvänjor. Kvinnorna har olika bakgrund men utsätts alla för våld, så-väl sexuellt som hedersrelaterat, och blir av olika anledningar tvungna att fly hemifrån. De möts i en, metaforisk och magisk, trädgård där de får en fristad och kan leva utan män.
Varför och hur boken förbjudits
Kvinnor utan män skrevs redan 1974 men kunde inte ges
ut förrän 1989 på grund av dess påstått anstötliga innehåll – till exempel att den skildrar våldtäkt, oskuld, misslyckade äktenskap och prostitution. Romanen förbjöds direkt i Iran eftersom regimen ansåg att den stred mot islamiska värde- ringar och att den propagerade för lösaktighet och lättfärdig- het. I samband med bokens utgivning greps Parsipur vid två tillfällen och tillbringade mer än en månad i fängelse varje gång. Förbudet mot Kvinnor utan män innebar även att Shahrnush Parsipurs andra böcker förbjöds i Iran.
Shahrnush Parsipur - författare till boken Kvinnor utan män
Shahrnush Parsipur är författare, född 1946 i Teheran i Iran. Hon arresterades första gången 1974 efter att ha deltagit i pro- tester mot avrättningen av två poeter. 1976 lämnade hon Iran för studier på Sorbonne i Paris. När hon kom tillbaka till Iran greps hon, tillsammans med sin mamma och sina två bröder, och fängslades utan formella anklagelser. Hon har sammanlagt tillbringat mer än fyra år i fängelse. Parsipur bor i USA sedan 1994 och kan inte återvända till Iran.
Persepolis av Marjane Satrapi
Den grafiska romanen Persepolis kom ut 2000 och är en själv- biografisk skildring av författaren Marjane Satrapis uppväxt i Iran, före, under och efter revolutionen 1979. Hoppet är stort i landet efter att den hatade shahen har störtats. Men det kommer snart mörkare tider när de fundamentalistiska religiösa krafterna tar över och det efterföljande kriget mel- lan Iran och Irak. Romanen är en berättelse om att växa upp och att hitta sin väg i livet, vilket kan vara svårt nog ändå utan en förtryckande regim som fängslar, torterar och dödar sina medborgare och motståndare.
Varför och hur boken förbjudits
I Iran har Persepolis stött på motstånd från myndigheter, främst på grund av dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Boken innehåller också skildringar av alkohol och sex, vilket inte är tillåtet i Iran. På grund av bland annat detta har boken ibland förhindrats från att offentligt distribueras och den har censurerats i försök att minska dess påverkan på allmänheten.
Persepolis har även förbjudits på skolor och bibliotek i delar av USA. Bakom förbuden finns kritiker från både höger och vänster som har ifrågasatt om boken är lämplig för yngre läsare på grund av dess vuxna teman och grafiska skildringar av våld, alkohol, sex och politiska konflikter. Den har också utmanats med argumentet att den skulle vara islamofobisk.
Marjane Satrapi - författare till Persepolis
Marjane Satrapi är författare, serietecknare och regissör, född 1969 i Rasht i Iran. Hon växte upp i Iran men flyttade därifrån på 1980-talet för att bo i bland annat Österrike, Frankrike och Sverige. Hon bor idag i Frankrike, och där har alla hennes böcker getts ut.
Vit tortyr av Narges Mohammadi
Vit tortyr är en samling av 13 intervjuer (14 inklusive Mohammadis eget vittnesmål) med kvinnor som berättar om sina upplevelser som politiska fångar i Iran. Intervjuerna är gjorda i fångenskap av Narges Mohammadi och har sedan smugglats ut för att tryckas utomlands. Kvinnorna som intervjuas har olika politisk, religiös och ideologisk bakgrund, och har dömts för brott såsom spioneri, förolämpning av andlig ledare, medlemskap i otillåtna föreningar och kopplingar till regimfientliga grupper. Alla är anklagade för att de vågat säga och skriva vad de själva tycker – något som inte är möjligt i Iran trots att det en mänsklig rättighet. Kvinnornas berättelser ger läsaren en bild av den mänskliga upplevelsen av att sitta i isoleringscell, att bli anklagad och dömd för orättfärdiga ”brott” och vad det gör med en människa.
Titeln Vit tortyr syftar på den tortyrmetod som går ut på att fångarna berövas alla känslointryck genom att sättas i helt vita rum där varken ljud eller ens skuggor kommer in. De isoleras under lång tid och maten de får saknar både smak, färg och doft, allt för att ta ifrån fångarna deras känsla av identitet och mänsklig tillhörighet. Tortyren leder ofta till psykoser och hallucinationer.
Varför och hur boken förbjudits
Boken är skriven på persiska men har inte kunnat ges ut i Iran eftersom den skildrar livet i iranska fängelser. För att boken skulle kunna ges ut utomlands fick Narges Mohammadi smuggla ut texterna från fängelset. De iranska myndigheterna väcker ständigt nya åtal mot Mohammadi och hon har fängslats vid flera tillfällen. 2014 höll Narges Mohammadi ett tal om de fruktansvärda förhållandena i Evinfängelset i Teheran som blev viralt på sociala medier. Efter talet anklagades hon för olika brott som syftade till att skada den nationella säkerheten och hon dömdes 2016 till 16 års fängelse. Filmare i Iran som skulle göra en dokumentär baserad på boken greps och tvingades sen fly landet, vid arresteringen beslagtogs ett exemplar av boken.
Narges Mohammadi - författare till Vit tortyr
Narges Mohammadi är en iransk författare och människorättsaktivist som 2016 dömdes till 16 års fängelse och utreseförbud till följd av hennes kamp för politiska fångar i Iran. Under flera år har hon fört kampen för kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och mot dödsstraff. Hon är en av grundarna till Iranian National Peace Council, som består av författare, artister, advokater och aktivister som arbetar för mänskliga rättigheter i Iran. Hon är även engagerad i Defenders of Human Rights Centre, som förser politiska fångar med försvarsadvokater. Narges belönades 2011 med Per Anger-priset för sitt arbete för mänskliga rättigheter och fick 2023 Nobels fredspris. Hon är också hedersmedlem i Svenska PEN.
Satansverserna av Salman Rushdie
Satansverserna handlar om de två indiska skådespelarna Gibril och Saladin som mirakulöst överlever en flygkrasch efter en kapning. När de landar i England har de förvandlats till änglar, en god och en ond. I England möter de rasism, polisbrutalitet men också kärlek. Det finns också en parallell berättelse som utspelar sig i Gibrils drömmar som skildrar islams tidiga historia. Det är dessa avsnitt som anses kontroversiella och inte berättelsen om hur Gibril och Saladin möts av rasism, polisvåld och existentiella tvivel i London. Romanens titel syftar på en legend om att djävulen skulle ha lurat profeten Muhammed att inkludera ett par verser – det vill säga satansverser – i Koranen, verser som sedan har tagits bort. Genren brukar beskrivas som magisk realism.
Varför och hur boken förbjudits
Satansverserna väckte stor uppmärksamhet när den kom ut och ledde till våldsamma protester världen över. I februari 1989 utfärdade Irans ledare, Ayatollah Kohmeini, en fatwa med uppmaningen att avrätta Salman Rushdie på grund av boken, och ett pris sattes på hans huvud. De som protesterade mot boken tyckte att den var hädisk mot islam, bland annat eftersom det antyds att Koranen skulle ha skrivits utan gudomlig inblandning, att profeten Muhammeds hustrur framställs som prostituerade och att Muhammed i boken har det nedsättande namnet Mahound (som betyder djävul/ falsk profet). Boken är eller har varit förbjuden i Iran, Egypten, Bangladesh, Indien, Indonesien, Kenya, Kuwait, Liberia, Malaysia, Nepal, Pakistan, Senegal, Singapore, Sri Lanka, Tanzania och Thailand på grund av hädelse mot islam.
Salman Rushdie attackerades med kniv 2022 så allvarligt att han nästan dog till följd av hoten. Men, det är inte bara Rushdie själv som drabbats av hot och våld. Förlag som gett ut boken har bombhotats, den japanska översättaren av boken mördades, den italienska översättaren attackerades och misshandlades och den norska förläggaren sköts och fick livshotande skador. Många som på något sätt arbetat med utgivningen av Satansverserna lever fortfarande under hot, mer än trettio år senare.
Salman Rushdie - författare till Satansverserna
Salman Rushdie är författare, född 1947 i Bombay, som i ung ålder flyttade till Storbritannien. Efter att ha bott många år i Storbritannien är han numera bosatt i USA. Efter fatwan som utfärdades mot honom 1989 har han levt under konstant dödshot och hade under många år livvakter dygnet runt. Rushdie lever under hot än idag och så sent som 2022 knivhöggs han allvarligt när han höll en föreläsning i USA. Mannen som attackerade honom hade endast läst några sidor ur Satansverserna men har i en intervju sagt att han ogillar Rushdie för att han attackerat islam. Rushdie överlevde attacken men fick bestående men – bland annat förlorade han synen på ena ögat.