D. H. Lawrences klassiska skildring av kärlek över klassgränserna ansågs så upprörande att inget förlag ville ge ut den i ocensurerad form med rädsla för att bli fällda av brittiska myndigheter, mycket riktigt beslagtogs en egenutgiven ocensurerad utgåva av The Scotland Yard. Boken publicerades inte i sin ocensurerade helhet förrän 1960 av förlaget Penguin. Detta ledde till åtal och rättegång för misstänkt brott mot Obscene Publications Act 1959. Boken och förlaget friades och kunde därefter publiceras i sin helhet. Detta ledde till en liberalisering av publikationer i Storbritannien.
Verket publicerades 1572 med tillstånd från både kung D. Sebastião och inkvisitionen. När inkvisitionen hade etablerats i Portugal och censur blivit norm (1536) övervakades boktryckarnas verksamhet noga och för varje bok krävdes ett trycktillstånd utfärdat av kyrkan. För att säkerställa efterlevnaden upprättades listor över förbjudna böcker som trycktes under ledning av chefen för den portugisiska inkvisitionen (Inquisidor Geral). I praktiken övervakade både kyrkan och monarken noggrant all tryckverksamhet, förföljde och straffade författare och tryckare, censurerade sidor och drog tillbaka böcker från försäljning när de ansåg det lämpligt.
Operation Dark Heart är en självbiografi från 2010 av underrättelseofficeren Anthony Shaffer, där han skildrar sina fem månader i Afghanistan 2003. Den ursprungliga versionen innehöll uppgifter om hemliga operationer och underrättelsetjänstens metoder, vilket fick USA:s försvarsdepartement att ingripa. Efter att boken redan var tryckt köpte Pentagon upp och förstörde 9 500 exemplar för att censurera omkring 250 sidor med påstått hemligstämplat innehåll. En ny, kraftigt censurerad version gavs ut senare samma år. Eftersom ocensurerade förhandskopior redan spridits, blev censuren i praktiken verkningslös och väckte istället ökad uppmärksamhet. Shaffer stämde försvarsdepartementet, vilket ledde till att delar av censuren hävdes 2013 och 2015, men vissa uppgifter förblev hemligstämplade.
Strugatskij-brödernas science-fiction-klassiker Picknick vid vägkanten stötte på problem hos de sovjetiska censorerna inte på grund av ideologiskt innehåll, utan snarare på grund av grova scener, vulgärt innehåll, våld, svordomar och omoraliskt beteende i boken.
Manuset kunde publiceras i tidsskriften Avrova 1972 i serieform, men när manuset skulle publiceras i bokform sa censuren stopp. 1980 kunde boken tillslut ges ut i Sovjetunionen, i censurerad form. Utöver ovan nämnda företeelser ändrade censorerna även vissa ortsnamn bland annat.
Boken tillbringade många månader hos de israeliska civila och militära censurkommittéerna; många ändringar och utelämnanden infördes, tills boken godkändes för publicering.
Vid utgivning i Ryssland 2017 skrevs delar av första boken om utan författarens vetskap. De delar av boken skrevs om innehöll homoromantiska scener och detta gjordes för att anpassa boken efter en lag som finns i Ryssland som förbjuder “homosexuell propaganda”.
Denna pentalogi förbjuds i Saudiarabien och andra gulfländer eftersom den kritiserade den saudiska staten men också för att den ansågs kritisera wahhabismen. Munif fråntogs sitt saudiska medborgarskap 1963 på grund av sin kritik mot hur de arabiska gulfländerna utvann och sålde ländernas naturresurser, framför allt oljan.
Enligt Marshall University utsattes Crank serien för flera skolförbud under 2020-talet i flera amerikanska delstater. Ofta med hänvisning till LBTQI- relaterade eller sexuellt innehåll. Beslutet att förbjuda böckerna har ofta tagits efter påtryckningar från intresseorganisationer och föräldragrupper och har berört ett större antal böcker vid ett och samma förbudstillfälle. Enligt ALA (American Library Association) har Crank serien ofta varit en av de mest förbjudna böckerna i USA.
Denna första del i Choukris självbiografiska verk skrevs 1972. Boken översattes till engelska och gavs ut 1973 av hans vän Paul Bowles, en amerikansk översättare och förläggare bosatt i Tangier. Boken väckte stor uppmärksamhet och blev snabbt kontroversiell i den arabiska världen.
Det skulle dröja till 1982 innan den publicerades på originalspråk, arabiska, i hemlandet Marocko. Efter publiceringen i Marocko förbjöds boken på order av inrikesminister Driss Basri med hänvisning till bokens sexuella passager och till drogbruk. Förbudet hävdes 2000.
Boken skrevs 1943 men gavs inte ut förrän 1945. Ingen i Storbritannien vågade publicera boken eftersom den uttrycker kritik mot Sovjetunionen och stalinismen – och Sovjetunionen var en viktig allierad för Storbritannien under andra världskriget. Enligt Orwell skickade han manuset till i alla fall fyra olika förlag, som tackade nej, även förlag som vanligtvis gav ut "anti-rysk" litteratur. Ett förlag var villigt att ge ut boken, men efter att ha pratat med Ministry of Information avstod förlaget från att publicera titeln. Boken var förbjuden i Sovjetunionen och andra kommunistiska länder fram till murens fall.
Det har diskuterats huruvida Bröderna Lejonhjärta är lämplig för barn på grund av den raka skildringen av döden och självmord. Det är dock inte av den anledningen som boken förbjudits.
Kommunistregimen i det forna Tjeckoslovakien var rädd att boken skulle inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten, och valde därför att förbjuda den. Boken kunde inte officiellt publiceras i landet förrän 1992, efter att kommunistregimen hade fallit. Boken hittade trots detta en väg in i landet redan 1981 genom en så kallad samizdatutgåva som spreds underjordiskt. Boken smugglades in, översattes och trycktes på tunna pappersark som bands ihop för hand. Boken blev genom detta en aktiv upprorshandling.
Burgers dotter är en politisk och historisk roman som följer en grupp vita anti-apartheidaktivister i sydafrika under mitten av 1970-talet. Författaren Nadine Gordimer var själv engagerad mot apartheid i sitt hemland Sydafrika. Böcker som Burgers dotter var i stort sätt omöjliga att publicera i Sydafrika, därför valde Gordimer att ge ut boken i Storbritannien 1979. En månad senare blev det förbjudet att importera och sälja boken i Sydafrika. Gordimer och flera andra skribenter har tillsammans publicerat essäsamlingen What happened to Burger's Daughter or How South African censorship works där förbudet av Burgers dotter behandlas.
Lolita är skriven på engelska men av rädsla för att censureras i USA och Storbritannien valde Nabokov att publicera boken i Paris. Boken ansågs för obscen och pornografisk av det brittiska inrikesministeriet som beordrade tulltjänstemän att beslagta alla exemplar av boken. Boken förblev i praktiken förbjuden fram till 1959 när boken publicerades på nytt. I Frankrike förbjöds boken av samma anledning av det franska inrikesministeriet 1956.
Retour de l'U.R.S.S. är en reseskildring och kritiskt analys av André Gides personliga erfarenheter och intryck efter att han besökt Sovjetunionen under sommaren 1936. I boken reflekterar han över sovjetunionens sociala och politiska förhållanden. Han besökte landet med höga förväntningar och stor entusiasm på hur socialismens ideal manifesterats i landet, men under resan blev han allt mer desillusionerad. Gide beskriver i Retour de l'U.R.S.S. de brister han såg i den sovjetiske verkligheten med repression, censur och avsaknad av de friheter han menade borde finnas i ett socialistisk samhälle. Boken är också en personlig redogörelse för hans möten med människor och observationer av det dagliga livet i Sovjetunionen.
"Retour de l'U.R.S.S." fick stort genomslag och väckte debatt, inte bara i Sovjetunionen utan även internationellt, på grund av Gides tidigare rykte som en vän av socialismen.
Boken skapade stora huvudbry för Stalin och centralkommittén på grund av kritiken mot systemet från en kulturpersonlighet som varit en förmodad likasinnad. Översättningen till ryska spreds i partikretsar under sekretess. Boken förvägrades offentlig distribution i landet och en smutskastningskampanj i pressen iscensattes.
Drömmarnas gata gavs ut som följetong i den egyptiska tidningen al-Ahram 1959. Konservativa och religiöst lärda vid al-Azharinstitutet reagerade starkt på att Mahfouz skildrar hur människan går från att tro på Gud till att tro på vetenskapen. Inget officiellt beslut om förbud utfärdades men på grund av all uppståndelse vågade inga egyptiska förlag publicera boken och den trycktes i bokform i Beirut först 1962. När Mahfouz tilldelades Nobelpriset 1988 kom återigen krav på bokpublicering men när Mahfouz blev hotad till livet tystnade dessa krav igen. Romanen gavs inte ut i Egypten förrän 2006.
Saudiska Rajaa Alsaneas debutroman gavs ut i Libanon eftersom hon insåg att det inte skulle gå i Saudiarabien på grund av romanens skildringar av utomäktenskapligt sex och alkoholkonsumtion. Efter utgivning förbjöds romanen i Saudiarabien.
Bayrakdar har under flera perioder suttit fängslad i Syrien, första gången 1977 för att han givit ut en tidskrift tillstånd av kontrollapparaten. 1986 fängslades han på nytt och efter stora påtryckningar frigavs han 2000 i en amnesti. 2005 gav han i Syrien ut "Frånvarons speglar", vilken enligt regimen inte fick distribueras, säljas eller ens lämna lagret. Samma år kom Bayrakdar till Sverige som fristadsförfattare. 2020 gavs "Frånvarons speglar" ut i en andra upplaga av ett svenskt förlag.
Toni Morrisons bok Paradise förbjöds från fängelserna i Texas på grund av de rasistiska nedsättande termerna som förekommer i boken. När beslutet fattades hade man inte tagit hänsyn till kontexten som termerna förekommer i boken. 2001 reviderade man beslutet då man faktiskt tog hänsyn till kontexten.
Kvinnor utan män skrevs redan 1974 men kunde inte ges ut förrän 1989 på grund av dess påstått anstötliga innehåll – till exempel att den skildrar våldtäkt, oskuld, misslyckade äktenskap och prostitution. Romanen förbjöds direkt i Iran eftersom regimen ansåg att den stred mot islamiska värde- ringar och att den propagerade för lösaktighet och lättfärdig- het. I samband med bokens utgivning greps Parsipur vid två tillfällen och tillbringade mer än en månad i fängelse varje gång. Förbudet mot Kvinnor utan män innebar även att Shahrnush Parsipurs andra böcker förbjöds i Iran.
Persepolis är en serieroman med självbiografiska drag, skriven av den iranska författaren Marjane Satrapi. I berättelsen följer vi romanfigurens Marjis uppväxt före och efter den iranska revolutionen i Iran 1979. Uppvuxen i ett vänsterinriktat hem tror hon att hon ska bli profet, men när revolutionen tar fart fascineras hon i stället av Karl Marx. Hon ifrågasätter Guds existens och förundras över sina föräldrars motsägelser när de kämpar för frihet och socialism samtidigt som de har en husa. Med eskalerande oroligheter i landet och försvinnanden av släktingar skickas Marji till Europa för att slutföra skolan. Vi får följa Marjis exil i Wien innan hon till sist får återvända till Iran. När hon kommer tillbaka är allt både sig likt och förändrat.
Persepolis är unik berättelse som med humor, värme och skärpa skildrar de historiska händelserna som format dagens auktoritära Iran. Efter protesterna mot Jîna Mahsa Aminis död i september 2022 har boken återigen blivit aktuell.
I Iran har Persepolis stött på motstånd från myndigheter, främst på grund av dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Boken innehåller också skildringar av alkohol och sex, vilket inte är tillåtet i Iran. På grund av bland annat detta har boken ibland förhindrats från att offentligt distribueras och den har censurerats i försök att minska dess påverkan på allmänheten.
Persepolis har även förbjudits på skolor och bibliotek i delar av USA, bland annat i Chicago där boken plockades bort från skolbiblioteken. Bakom förbuden finns kritiker från både höger och vänster som har ifrågasatt om boken är lämplig för yngre läsare på grund av dess vuxna teman och grafiska skildringar av våld, alkohol, sex och politiska konflikter. Den har också utmanats med argumentet att den skulle vara islamofobisk. Förbudet i Chicago hävdes senare efter protester.
Utgiven 2001 i USA. Svensk översättning: Kerstin Gustafsson. Barbara Ehrenreich var en amerikansk journalist, författare och politisk aktivist. I boken Nickel and Dimed: On (Not) Getting By In America skildrar hon tillvaron för människor längst ner på samhällsstegen i USA. Boken har förbjudits i vissa amerikanska skolor och bibliotek på grund av vad som uppfattas vara socialistisk propaganda, skildringar av droganvändning och ett grovt språk.
Simone de Beauvoirs filosofiska och idéhistoriska genomgång av kvinnors situation och roll i samhället gick inte ihop med Francisco Francos fascistiska ideologi, därför förbjöds boken 1949 i Spanien. Den var sedan förbjuden fram till 1975.
Alison Bechdel är en amerikansk serieskapare. Hennes tecknade självbiografi Fun Home har återkommande ifrågasatts och förbjudits vid en rad amerikanska skolor och universitet på grund av dess skildringar av homosexualitet och vad som beskrivs som pornografiskt innehåll. Den högprofilerade republikanska politikern Nikky Haley, tidigare South Carolinas guvernör, hotade 2014 att frysa delar av budgeten till en högskola i Charleston om boken inte togs bort från en lista över rekommenderad läsning.
Boken konfiskerades, förbjöds och förstördes av turkiska myndigheter på grund av dess regimkritiska innehåll. Enligt obekräftade uppgifter ska 32 av hans böcker vara förbjudna i Turkiet. Besikci har dömts till många och långa fängelsestraff i Turkiet på grund av det han skriver om den kurdiska befolkningen i Mellanöstern. Av myndigheterna har han anklagats för att ha spridit propaganda om terrorklassade PKK.
Filosofen och revolutionären Thomas Paines skrift Rights of Man förbjöds i Storbritannien och författaren åtalades för förräderi på grund av sitt uttalade stöd för den franska revolutionen.