Utgiven 1983 i Beirut. Efter att en nyutgåva utgivits i Kairo 2000 anklagades boken för att förolämpa islam och innehålla oanständigt språk. Haidar anklagades för att vara hedning och ateist och boken förbjöds därefter i bland annat Egypten och Syrien. En fatwa utfärdades mot boken och många av Haidars andra böcker har senare också drabbats av förbud.
1963 beslagtog den Australiska tullmyndigheten ett exemplar av boken som hade importerats till landet av den danskfödda författaren Irene M. Summy. Utan att rådfråga litteraturcensurnämnden klassade tullen boken som förbjuden import sex månader senare. Nämnden, som lämnade en rapport om Another country i maj 1963, fann att romanen innebar ”viktiga och svåra censurproblem”. Another country togs bort från listan över förbjudna böcker efter intensivt tryck och en översyn av de förbjudna titlarna i maj 1966.
Redan när Huckleberry Finns äventyr kom ut 1884 förbjöds den på en del bibliotek eftersom man tyckte den var omoralisk på flera sätt. Dels ansågs språket vara grovt och opassande, dels ansågs det att Hucks och Jims beteende gick emot dåtidens moral. Att Huck dessutom väljer att hjälpa en slav att rymma, vilket var ett brott, ansågs också som förkastligt. Boken blev en amerikansk klassiker trots de inledande protesterna.
På biblioteken i Concorde, Massachusetts år 1885 valde biblioteksstyrelsen bort boken då de ansåg att den lämpade sig bättre för människor i slummen är för respektabla intelligenta människor.
I och med medborgarrättsrörelsen som tog fart i USA på 1950-talet började boken att ifrågasättas igen, men nu på grund av den ansågs ha ett rasistiskt språk. Till exempel används n-ordet över 200 gånger, vilket har gjort att man i vissa utgåvor av boken har bytt ut n-ordet mot ordet slav i stället. Många vänder sig också mot vad man anser vara en rasistisk skildring av Jim, en vuxen man som ändå framstår som underlägsen den tonåriga Huck. Flera skolor i USA har tagit bort boken från undervisning.
Boken handlar om fyra par, ett av dem är ett lesbiskt par, som reser till Kina för att adoptera flickor. Boken blev en av tre böcker (de andra böcker är And tango makes three,och Who’s In My Family: All About Our Families) om homosexuella par som drogs tillbaka från biblioteken i Singapore, där homosexuella handlingar är olagliga. I ett uttalande antydde myndigheten National Library Board (NLB) att homosexualitet och familjevärderingar är oförenliga. NLB beordrade att alla exemplar av boken skulle förstöras. Efter protester reviderade myndigheten sitt beslut. Informationsminister Yaacob Ibrahim beslutade istället att böckerna skulle flyttas till vuxenavdelningarna på biblioteken, där föräldrar kan låna dem till sina barn.
Joshua Wong är en framstående demokratiaktivist och politiker i Hongkong som har fängslats vid flertalet tillfällen på grund av hans engagemang för ett fritt och demokratiskt Hongkong. Under 2020 kom det rapporter att böcker av flertalet demokratiaktivister plockades bort från biblioteken i Hongkong, däribland Unfree speech av Joshua Wong. Detta skedde efter att regimen i Beijing instiftade en ny drakonisk säkerhetslag i Hongkong.
Boken blev föremål för importförbud till USA från 1936 fram till början av 1960-talet. Den ansågs bryta mot obscenitets-lagstiftning. Verket utsattes för mindre rättsliga prövningar under den tiden och godkändes slutligen för publicering efter högsta domstolens domar 1964, som därefter skyddade Millers litterära verk mot censur.
Shen Congwen var en kritiker mot nationalism och kommunism, på grund av detta förbjöds hans böcker i Kina och Taiwan under Maos regim. Däribland Shen Congwens kanske mest kända verk Gränsland.
I Kina förstörde man tryckpressarna och böckerna brändes. Under 1990-talet började hans böcker att återpubliceras och hans författarskap började få en återupprättelse.
Berättelsen om tjuren Ferdinand släpptes två månader efter att det spanska inbördeskriget hade brutit ut. Av Francos anhängare ansågs boken vara alltför pacifistisk, därför förbjöds boken och förblev förbjuden till efter Francos död 1975. Adolf Hitler ska ha ansett att berättelsen om Ferdinand var degenererad demokratisk propaganda och förbjöd boken i Nazityskland där den också brändes på bål. Efter att andra världskriget tagit slut distribuerades 30 000 exemplar gratis runtom i Tyskland.
Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget är en av de mest översatta verken inom tjeckisk litteratur. Utdrag från det första kapitlet, översatt till tyska av Max Brod som Der Brave Soldat Schwejk, publicerades två dagar efter Hašeks död i den tyskspråkiga tidningen Prager Tagblatt den 5 januari 1923. Efter Max Brods första steg mot en tysk översättning introducerade han boken för Grete Reiner, chefredaktör för den antifascistiska tidskriften Deutsche Volkszeitung. Hennes översättning av Švejk till tyska år 1926 bidrog i hög grad till romanens snabba spridning över Europa. Reiners översättning var en av de böcker som brändes av nazisterna i Tyskland 1933.
Girolamo Savonarola av domonikanordern och botpredikant och Florens de facto ledare mellan 1494 och hans död 1498 beordrade att alla verk skrivna av den romerske skalden Ovidius skulle brännas på bål. Böcker som bedömdes syndiga eller utan religiöst värde, speltärningar, konst och kosmetika brändes på "fåfängligheternas bål".
Kristna grupper har hävdat att boken främjar satanism – i Alamogordo i delstaten New Mexico ordnades ett bokbål av en lokal kyrka där bland andra Lord of the rings-böckerna brändes då de ansågs gå emot kristendomen. Böckerna har även plockats bort från skolbibliotek på grund av att de förekommer rökning i böckerna.
Förbjöds i Italien och forna Jugoslavien 1929. 1933 brändes boken på bål i Nazityskland på grund av författarens socialistiska åsikter. I USA plockas boken ibland bort från skolbibliotek på grund av våldsamt innehåll.
Efter att Orhan Pamuk hade uttalat sig i schweizisk media om Turkiets folkmord mot kurder och armenier startades rättsprocesser mot författaren i Turkiet och flertalet protester hölls av nationalistiska grupperingar i landet. Vid en av dessa protester under mars 2005 i provinsen Bilecik brändes Orhan Pamuks böcker på bål, däribland boken Snö.
I staden Isparta bestluade en lokal tjänsteman att Pamuks böcker skulle konfiskeras från stadens folkbibliotek, senare visade det sig att Pamuks böcker ej fanns på biblioteken och beslutet drogs tillbaka av Ispartas regiondirektör.
Den turkmenske författaren och journalisten Ak Welsapar har levt i exil i Sverige sedan 1990-talet, efter att ha utsatts för förföljelse och hot från Turkmenistans totalitära regim. Welsapar blev under sin tid i Turkmenistan klassad som en "folkets fiende", fick sina böcker brända, och hans familj drabbades av repressalier. År 1994 fick han och hans familj en fristad i Sverige.
I The Jungle porträtterar Upton Sinclair de fruktansvärda arbetsförhållanden som rådde i Chicagos köttindustri. Boken brändes på nazisternas bokbål i Nazityskland 1933 på grund av författarens socialistiska åsikter.
Boken har inkluderats i American Library Associations lista över böcker som utsatts för förbud eller förbudsförsök 2020. I flera skoldistrikt i Florida har boken antingen tagits bort från skolbibliotek eller fått en begränsad tillgång. Då boken förbjudits har inga explicita skäl angivits med specifik hänvisning till boken men lagen som möjliggör förbudet HB 1069 syftar till att begränsa tillgång på böcker som har "pornografiskt/sexuellt" innehåll eller som är olämpliga för barn och unga.
Fadhil al-Azzawi är en framstående irakisk författare och intellektuell, inte minst inom genren fängelselitteratur. Tillsammans med tre andra irakiska poeter grundade han poesitidskriften Poetry 69 i Irak 1969. Efter det fjärde numret förbjöds tidskriften och al-Azzawi dömdes till tre års fängelse. I fängelset fortsatte han skriva regimkritiskt. Han lämnade Irak 1977 och lever sedan dess i exil i Tyskland.
Utgiven i 2009 i Hongkong och Taiwan. Boken är en allegori över kontroll och makt i samhället och har fått uppmärksamhet för sin kritiska skildring av den kinesiska regimen och dess påverkan på individens liv och samhället som helhet. Ingen förläggare i Fastlandskina ville publicera romanen utan förhandsgranskning. När boken publicerades online så stoppades den av Kinas internetcensur.
Aleksijevitjs mest kända verk, den dokumentära serien Utopins röster som betstår av fem böcker, har i hemlandet Belarus flaggats som extremistisk litteratur och utreds sedan 2022 om de ska förbjudas från bibliotek, skolor, bokhandlare och privata hem.
Lucy Maud Montgomerys ungdomsklassiker Anne på Grönekulla från 1908 censurerades i den slovakiska översättningen under tiden som landet var en kommunistisk diktatur (Tjeckoslovakien). Barn- och ungdomsböcker behövde vara patriotiska och visa upp pojkar och flickor som hjältar som slogs för framtiden och hemlandet. Böcker fick inte visa tecken på sentimentalitet, infantilism och framförallt inte religion, något som förekommer i Anne på Grönekulla.
Boken översattes till Slovakiska först 1959, och det var inte förrän 2015 en full översättning nådde den slovakiska marknaden.
Oscar Wildes klassiska filosofiska och gotiska roman publicerades för första gången 1890 i den amerikanska tidskriften Lippincott's Monthly Magazine och gavs senare ut i bokform 1891 i Storbritannien. Berättelsen väckte stor kontrovers för sin tid, men vad som inte har varit allmänt känt fram till 2011 var att tidskriftens redaktör J.M. Stoddart hade strukit ca 500 ord ur manuskriptet. Ord och fraser som härleder till romanens homosexuella romans. För svenska läsare skulle det dröja till 2024 innan en ny översättning av Christian Ekvall som baserar sig på det ocensurerade originalmanuskriptet kom ut.
1959, efter att ha blivit frigiven från exilen som följde hans fängelsevistelse i arbetslägret Ekibastuz i Kazakstan 1950-1951, började Aleksandr Solzjenitsyn skriva "En dag i Ivan Denisovitjs liv". 1961 skickade han sitt självcensurerade manuskript, utan de mest känsliga delarna, till den ryska litteraturtidskriften Novy Mir. Redaktören Aleksandr Tvardovsky blev imponerad av manuskriptet och skickade det vidare till flera framstående författare, Kornej Tjukovskij, Samuil Marshak, Konstantin Fedin, Konstantin Paustovskij och Ilja Ehrenburg, för att få deras skriftliga omdömen. Boken kopierades och började spridas i bland intellektuella, vilket väckte uppmärksamhet från högt uppsatta medlemmar i kommunistpartiet, som föreslog ändringar i boken av politiska skäl.
I juli 1962 skrev Tvardovsky ett förord och ett brev till Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov för att få berättelsen publicerad. Chrusjtjov godkände utgivningen av boken, trots invändningar från partikollegor och efter viss censur, och den publicerades i november 1962 i Novy Mir. Boken blev snabbt populär och återutgavs flera gånger. Publiceringen ledde till att Solzjenitsyn blev känd och antogs som medlem i det statligt kontrollerade sovjetiska författarförbundet. Översättningarna av boken som kom under 1960-talet baserades på den sovjetiska censuren.
Efter Nikita Chrusjtjovs avgång började boken och Solzjenitsyn möta motstånd på hemmaplan. Mellan 1971 och 1972 drogs alla utgåvor av "En dag i Ivan Denisovitjs liv", inklusive tidskriftsversionen i Novy mir, tillbaka från offentliga bibliotek och förstördes i hemlighet. Sidor med berättelsens text revs ut ur tidskrifterna, och författarens namn och bokens titel i innehållsförteckningen täcktes över. Officiellt beslutade Huvuddirektoratet för litteratur och förlag (även känt som Glavlit), i samråd med Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté, att dra tillbaka Solzjenitsyns verk från offentliga bibliotek och bokhandlar den 28 januari 1974. Den 14 februari 1974, efter att författaren utvisats från Sovjetunionen, utfärdades en särskild order där de nummer av tidskriften Novy Mir som innehöll Solzjenitsyns verk (nummer 11, 1962; nummer 1, 7, 1963; nummer 1, 1966) och separata utgåvor av "En dag i Ivan Denisovitjs liv", inklusive översättningen till estniska och en i blindskrift, skulle dras tillbaka från offentliga bibliotek. Ordern innehöll också en anmärkning om att även utländska utgåvor (inklusive tidningar och tidskrifter) med författarens verk skulle dras tillbaka. Förbudet hävdes genom ett meddelande från Sovjetunionens kommunistiska partis ideologiska avdelning den 31 december 1988.
Den tysk-rumänske nobelpristagaren och författaren Herta Müller började sin litterära karriär som översättare på en fabrik. Hon fick sparken därifrån efter att hon vägrade samarbeta med landets säkerhetspolis. Muller blev sedan medlem i Aktionsgruppe Banat som bestod av en grupp tysk-språkiga skribenter i Rumänien som kämpade för yttrandefrihet i censurens Rumänien under den tid Nicolae Ceaușescu var diktator i landet. Hennes första verk Niederungen (Flackland) censurerades kraftigt i hemlandet när den kom ut, trots att censuren formellt avskaffades 1977 i och med att kommunistledningen valde att lägga ned Huvuddirektoratet för press och publikation/Kommittén för press och publikation. Ansvaret för censuren hamnade istället på förlagens redaktörer under övervakning av Kommittén för socialistisk kultur och utbildning (CCES) och den hemliga polisen Securitate. De som utförde censuren i fallet med Flackland var redaktörerna på förlaget Kriterion som publicerade boken.
Sedermera förbjöds Müller att publicera sig i Rumänien. 1987 gick hon tillslut i exil i Tyskland.
När Edward Snowdens bok Permanent Record översattes till förenklad kinesiska censurerades delar av innehållet i Kina. Vissa passager, särskilt de som berör övervakning och regeringskritik, ska ha anpassats eller uteslutits helt. Det är inte ovanligt att känsliga ämnen hanteras på detta sätt i kinesiska översättningar, särskilt när det gäller verk som behandlar digital integritet och statlig övervakning.
Ett kapitel om arabiska våren 2011 ska har ändrats/strukits, passager om auktoritära regimer ströks, de delar som behandlade kinas digitala "kinesiska mur" ströks och en passage där Snowden beskriver Hongkong som enbart nominellt autonom ströks.