Böckerna i Dune-serien är bland flera hundra böcker som plockats bort från skolorna i Collier county, Florida i ett försök att efterfölja den statliga lagen HB 1069. Lagen syftar till att ge skolstyrelserna ökat inflytande över bibliotekens samlingar, utökade möjligheter till att ifrågasätta (challenge) böcker som porträtterar eller beskriver sexuella relationer. I beslutsunderlaget från distriktets skolstyrelse så skriver man bland annat: (Angående första boken) "(pluggedin.com review) Paul, a 15‐year‐old boy, has the option of taking Jamis’ wife, Harah, as his wife. The Fremen have an orgy after a ritual. Paul looks into the future and sees him and Chani having sex. Chani kisses him on the cheek. Paul later kisses Chani’s palm. Stilgar kisses Paul’s blade, pledging his fealty to Paul. Count Fenring gives slave women as a bribe. The Baron Harkonnen expresses sexual desire for young boys. He also shows interest in his young nephew Feyd‐ Rautha. The baron compares a young man brought to him to his nephew. He was sexually active in his youth, fathering Jessica as an illegitimate child. Men imply that they will sexually assault Jessica." Angående tredje boken: "p. 290 The pressure of his multi‐memories exploded the time‐frozen englobement which he had tried to resist. He felt twining bodies, the sounds of sex, rhythms laced in every sensory impression: lips, breathing, moist breaths, tongues. Somewhere in his vision there were helix shapes, coal‐colored, and he felt the beat of those shapes as they turned within him. A voice pleaded in his skull: “Please, please, please, please . . .” There was an adult beefswelling in his loins and he felt his mouth open, holding, clinging to the girder‐shape of ecstasy. Then a sigh, a lingering groundswelling sweetness, a collapse."

Sigrid Undset var en norsk författare och skribent. Hon föddes 1882 och uttryckte tidigt ett motstånd mot den växande nazismen i Europa, under tiden som ordförande för det norska författarförbundet drev hon en stark antinazistisk linje. Under andra världskriget och den tid som Norge var ockuperat uppehöll sig Undset i USA. Med anledning av hennes antinazistiska engagemang förbjöds alla hennes böcker i nazityskland.

Vredens druvor har förbjudits lokalt i olika delar av USA pga bland annat svordomar. Mest noterbart förbjöds boken 1939 i Kern county, det område där bokens handling är förlagd, de tyckte att boken skildrar trakten och medborgarna i negativt ljus. Förbuden mot boken var en av anledningarna till att American library association tog fram policydokumentet Library Bill of Rights 1939 som argumentede för biblioteksanvändarnas rätt till intellektuell frihet.

Romanen Äcklet följer Antoine Roquentin, en 30-årig man som bosatt sig i den franska hamnstaden Bouville efter ett omväxlande liv. När han försöker skriva ett historiskt verk börjar han plågas av "äcklet", en insikt som stör hans arbete, relationer och syn på världen. Romanen utforskar främlingskap, absurditet och Sartres existentialistiska filosofi. 1948 skrev Vatikanen och den Katolska kyrkan in hela hans författarskap("Opera omnia") i Index librorum prohibitorum, kyrkans lista över böcker som inte ska läsas av katoliker, då böckerna kan påverka deras tro och moral negativt. En lista som kyrkan började föra under 1500-talet.

Den tyske författaren Thomas Mann fick se sina explicit politiska böcker Von deutscher Republik och Deutsche Ansprache: ein Appell an die Vernunft brända på nazisternas bål i Tyskland 1933. Hans övriga litteratur lämnades i fred, men i samband med att han började utrycka sin solidaritet med de skribenter som tvingats i exil fråntogs Manns medborgarskap 1936 och alla hans böcker förbjöds i landet.

Doris Lessing var en brittisk författare som belönades med nobelpriset i litteratur 2007 med motiveringen ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning” Lessing spenderade 24 år av hennes liv i Sydrhodesia (dagens Zimbabwe) som barn till två brittiska bosättare i det brittiska imperiet. Lessing hade ett starkt engagemang mot orättvisorna i de brittiska kolonierna och Sydafrika. På grund av hennes engagemang förbjöds hennes böcker i Sydrhodesia och Sydafrika, däribland boken Den femte sanningen.

Kertesz roman om en judisk pojke i ett nazistiskt arbetsläger möttes av censur i hemlandet Ungern 1975, vilket var i linje med den stränga nationalistiska politiken i landet. Censuren lättades med tiden, men under 2020 plockade myndigheterna i Viktor Orbans Ungern bort boken från skolorna i landet.

Hermann Hesse var en tysk-schweizisk poet, författare, målare och intellektuell. När nazisterna började bränna och förbjuda böcker av bland annat judiska författare gjorde han ett outtalat motstånd mot nazismen genom att göra det han kunde: han skrev om och publicerade verk av judiska författare som hade förbjudits. På grund av detta slutade tyska tidsskrifter publicera honom och sedermera förbjöd nazisterna hans böcker. En av dessa böcker är Siddharta, en roman om den unge Siddharta som överger prästerskapet och sin familj för att bilda sin egen livsuppfattning.

Burgers dotter är en politisk och historisk roman som följer en grupp vita anti-apartheidaktivister i sydafrika under mitten av 1970-talet. Författaren Nadine Gordimer var själv engagerad mot apartheid i sitt hemland Sydafrika. Böcker som Burgers dotter var i stort sätt omöjliga att publicera i Sydafrika, därför valde Gordimer att ge ut boken i Storbritannien 1979. En månad senare blev det förbjudet att importera och sälja boken i Sydafrika. Gordimer och flera andra skribenter har tillsammans publicerat essäsamlingen What happened to Burger's Daughter or How South African censorship works där förbudet av Burgers dotter behandlas.

William Goldings dystopiska ”robisonad” följer en grupp skolpojkar som överlevt en flygkrasch på en öde ö– på flykt från ett kärnvapenkrig – inga vuxna har överlevt kraschen och pojkarna gör sitt bästa för att överleva och organisera sig på ön. Boken har blivit en klassiker och har lästs och debatterats friskt sedan 50-talet. Men boken har även vållat mycket kontrovers genom året på grund av det våldsamma innehållet och tematiken. I USA har boken återkommande plockats bort från läslistor och skolbibliotek, med hänvisning till bland annat våldet och boken skulle måla upp en bild av människor inte är mycket mer än djur. Boken har även fått kritik för bruket av n-ordet i texten, reviderade upplagor av boken har därför publicerats. 2024 var Flugornas herre en av 1600 böcker som plockades bort från skolorna i Escambia county school district med anledning av Florida-lagen Hb1069 som styr hur sex får behandlas i skolmiljön. PEN America, Penguin Random house och en grupp författare en stämningsansökan mot Escambia county school district på grund av deras förfarande som PEN med flera menar bryter mot elevernas rätt till yttrandefrihet.

1951 gick Gidé bort vid 81års ålder. Året efter beslutade Vatikanen och den katolska kyrkan att Gidés böcker skulle vara förbjudna när de skrev in honom i Index librorum prohibitorum. I Heliga stolens dagstidning L'Osservatore Romano kommenterade man beslutet att postumt skriva in Gidé i indexet med att hans gärning nu var fixerad, ingen botgöring var möjlig. Han hade levet ett anti-kristet liv och det präglade även hans författarskap, menade man. I hans författarskap ingick boken Den omoraliske, det är lätt att anta att dess tematik med sexuella relationer och den manlige huvudpersonens attraktion till andra män och yngre pojkar spelade en betydande roll att Gides författarskap skrev in i kyrkans index.

Retour de l'U.R.S.S. är en reseskildring och kritiskt analys av André Gides personliga erfarenheter och intryck efter att han besökt Sovjetunionen under sommaren 1936. I boken reflekterar han över sovjetunionens sociala och politiska förhållanden. Han besökte landet med höga förväntningar och stor entusiasm på hur socialismens ideal manifesterats i landet, men under resan blev han allt mer desillusionerad. Gide beskriver i Retour de l'U.R.S.S. de brister han såg i den sovjetiske verkligheten med repression, censur och avsaknad av de friheter han menade borde finnas i ett socialistisk samhälle. Boken är också en personlig redogörelse för hans möten med människor och observationer av det dagliga livet i Sovjetunionen. "Retour de l'U.R.S.S." fick stort genomslag och väckte debatt, inte bara i Sovjetunionen utan även internationellt, på grund av Gides tidigare rykte som en vän av socialismen. Boken skapade stora huvudbry för Stalin och centralkommittén på grund av kritiken mot systemet från en kulturpersonlighet som varit en förmodad likasinnad. Översättningen till ryska spreds i partikretsar under sekretess. Boken förvägrades offentlig distribution i landet och en smutskastningskampanj i pressen iscensattes.

Marquez novell Memoria de mis putas tristes (översatt till svenska Minnen av mina sorgsna skökor) gavs ut i Iran under titeln خاطرهٔ دلبرکان غمگین من / Khātere-ye Delbarān-e Ghamgīn-e Man (översatt till svenska: Minnen av mina sorgsna älsklingar). Översättningen trycktes upp i 5000 exemplar. Dessa såldes slut inom loppet av tre veckor. Under tiden boken fanns tillgänglig upprördes religiöst konservativa som klagade till myndigheterna. När Ministeriet för kultur och islamisk vägledning väll fått upp ögonen för boken var första upplagan redan slutsåld. Ministeriet menade att det var ett byråkratiskt misstag som lett till att boken fått säljas från första början. Dåvarande minister Hossein Safar Harandi fattade beslut om att neka tillstånd för ny tryckning och förbjöd publikationen.

Anatole France tilldelades nobelpriset i litteratur 1921 med motiveringen ”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”. 1922 förbjöds hela hans författarskap av katolska kyrkans när de skrev in honom i Index librorum prohibitorum, kyrkans officiella lista över böcker som inte ska läsas. France själv såg kyrkans utfall som en utmärkelse

För många läsare i väst var den amerikanska författaren Pearl S. Buck deras första möte med kina i litteraturen. Pearl S. Buck var dotter till kristna missionärer i Kina och levde stora delar av sitt liv i Kina fram till början av 30-talet. Buck tilldelades nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”. I kina uteblev dock Bucks popularitet bland de kinesiska läsarna under hennes levnadstid. Boken Den goda jorden förbjöds, enligt uppgift, på order av kinas ledare Mao Zedong på grund av det man menade var en väldigt oromantisk skildring av jordbruk.

Henri Bergson var en fransk filosof och författare. Bergson disputerade med sin avhandling Tiden och den fria viljan 1889, verket är hans mest kända. Bergson tilldelades nobelpriset i litteratur 1927 med motiveringen ”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits” 1914 förbjöd Vatikanstaten Bergsons hela författarskap då de skrev in honom i Index librorum prohibitorum, den katolska kyrkans lista över böcker som inte får läsas. Bergson anklagades av den katolska kyrkan för panteism, en filosofisk lära som gör gällande att naturen, världen och universum är sammanlänkade genom ett transcendentalt andligt väsen i vilket allting är ett – även gud och universum.

The Imam's Army av Ahmet Sik är genomgång av Fethullah Gülen och rörelsen som bär hans namn. Boken åskådliggör Gülenrörelsens inflytande i det turkiska samhället och Sik lyfter att rörelser ska ha infiltrerat det turkiske polisväsendet. Journalisten och författaren Ahmet Sik som arbetade för den väsnter-liberala tidsskriften Radikal arresterades och åtalades för samröre med en av turkiet extremiststämplad nationalistisk underjordisk organisation vid namn Ergenekon. Manuset till boken han arbetade på, The Imam's army, beslagtogs och publicering av boken förbjöds då boken bedömdes tillhöra en illegal organisation. Konfiskeringen och åtalet skedde efter att polisen hade hittat en kopia av boken på en dator tillhörande nyhetsplattformen OdaTV som myndigheterna hävdade är Ergenekons mediekanal.

Skippyjon Jones är en serie barnböcker om siameskatten Skippyjon Jones som identifierar sig som en chihuahua då han inte gillar sina syskon eller sin mamma. Boken användes sig av låtsasspanska och karaktären har fantasivänner som också är chihuahuor som han kallar Los Chimichangas. Boken har blivit populär men även kontroversiell, då kritiker menar att den gör stereotyper av mexikaner. 2018 var serien med på American Library Associations lista över de mest formellt ifrågasatta böckerna. Att formellt ifrågasätta en bok (i amerikansk engelsk kontext: "challenge") är första steget för att få en bok bortplockad från cirkulation från bibliotek, skolbibliotek och undervisning. När ett formellt ifrågasättande läggs fram så behöver beslutande organ (biblioteksstyrelser, skolstyrelser/skoldistrikt) fatta ett formellt beslut om boken ska plockas bort eller vara kvar i cirkulation. Ofta dras boken som är föremål för formellt ifrågasättande in tillfälligt i väntan på beslut.

På grund av Ma Jians politiska ställningstaganden och hans högljudda krav på ökad yttrandefrihet i hemlandet Kina har alla verk av författaren förbjudits i landet, däribland Beijing coma.

1959, efter att ha blivit frigiven från exilen som följde hans fängelsevistelse i arbetslägret Ekibastuz i Kazakstan 1950-1951, började Aleksandr Solzjenitsyn skriva "En dag i Ivan Denisovitjs liv". 1961 skickade han sitt självcensurerade manuskript, utan de mest känsliga delarna, till den ryska litteraturtidskriften Novy Mir. Redaktören Aleksandr Tvardovsky blev imponerad av manuskriptet och skickade det vidare till flera framstående författare, Kornej Tjukovskij, Samuil Marshak, Konstantin Fedin, Konstantin Paustovskij och Ilja Ehrenburg, för att få deras skriftliga omdömen. Boken kopierades och började spridas i bland intellektuella, vilket väckte uppmärksamhet från högt uppsatta medlemmar i kommunistpartiet, som föreslog ändringar i boken av politiska skäl. I juli 1962 skrev Tvardovsky ett förord och ett brev till Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov för att få berättelsen publicerad. Chrusjtjov godkände utgivningen av boken, trots invändningar från partikollegor och efter viss censur, och den publicerades i november 1962 i Novy Mir. Boken blev snabbt populär och återutgavs flera gånger. Publiceringen ledde till att Solzjenitsyn blev känd och antogs som medlem i det statligt kontrollerade sovjetiska författarförbundet. Översättningarna av boken som kom under 1960-talet baserades på den sovjetiska censuren. Efter Nikita Chrusjtjovs avgång började boken och Solzjenitsyn möta motstånd på hemmaplan. Mellan 1971 och 1972 drogs alla utgåvor av "En dag i Ivan Denisovitjs liv", inklusive tidskriftsversionen i Novy mir, tillbaka från offentliga bibliotek och förstördes i hemlighet. Sidor med berättelsens text revs ut ur tidskrifterna, och författarens namn och bokens titel i innehållsförteckningen täcktes över. Officiellt beslutade Huvuddirektoratet för litteratur och förlag (även känt som Glavlit), i samråd med Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté, att dra tillbaka Solzjenitsyns verk från offentliga bibliotek och bokhandlar den 28 januari 1974. Den 14 februari 1974, efter att författaren utvisats från Sovjetunionen, utfärdades en särskild order där de nummer av tidskriften Novy Mir som innehöll Solzjenitsyns verk (nummer 11, 1962; nummer 1, 7, 1963; nummer 1, 1966) och separata utgåvor av "En dag i Ivan Denisovitjs liv", inklusive översättningen till estniska och en i blindskrift, skulle dras tillbaka från offentliga bibliotek. Ordern innehöll också en anmärkning om att även utländska utgåvor (inklusive tidningar och tidskrifter) med författarens verk skulle dras tillbaka. Förbudet hävdes genom ett meddelande från Sovjetunionens kommunistiska partis ideologiska avdelning den 31 december 1988.

Louise Fitzhughs barnbok Harriet the spy från 1964 har kallats för en milstolpe inom barn-och ungdomslitteraturen. Men bokens normbrytande karaktär och dess upptåg har lett till att boken har varit inblandad i en del kontroverser lokalt i USA. Genom åren har boken med flera tillfällen plockats bort från skolor och skolbibliotek med hänvisning till att boken har en negativ påverkan på barn då Harriet ljuger, spionerar får utbrott och är olydig.

Bron till Terabitia har sedan den kom 1977 var en väldigt populär och uppskattad barn- och ungdomsbok. Framgångarna har haft en baksida i USA, boken har återkommande från 80-talet och fram tills idag utsatts för olika försök att få boken bortplockad från skolorna med hänvisning till språket i boken och påståenden om att handlingen skulle gå emot kristendomen. I delstaten Pensylvania togs boken bort 1996 från New Brighton Area School District med hänvisning till svordomar, respektlöshet mot vuxna och en så komplex fantasivärld att den kan vara skadlig för eleverna.

Denna barnbok handlar om en prinsessa som hittar kärleken i en annan prinsessa från ett annat kungahus har förbjudits, enligt osäkra källor, i Libanon pga hbtq-tematiken i boken.

Boken handlar om fyra par, ett av dem är ett lesbiskt par, som reser till Kina för att adoptera flickor. Boken blev en av tre böcker (de andra böcker är And tango makes three,och Who’s In My Family: All About Our Families) om homosexuella par som drogs tillbaka från biblioteken i Singapore, där homosexuella handlingar är olagliga. I ett uttalande antydde myndigheten National Library Board (NLB) att homosexualitet och familjevärderingar är oförenliga. NLB beordrade att alla exemplar av boken skulle förstöras. Efter protester reviderade myndigheten sitt beslut. Informationsminister Yaacob Ibrahim beslutade istället att böckerna skulle flyttas till vuxenavdelningarna på biblioteken, där föräldrar kan låna dem till sina barn.